Nu börjar jag faktiskt bli ganska trött på mitt liv, igen!

Vad jag än gör/säger så blir allt bara fel!

Blir så trött på människor som inte kan prata för sig själv, utan måste ta sin pojkvän som ska prata för sig! Hallå, om man är vuxen människa och har fått höra vad den har gjort för fel, VARFÖR kan man inte ställa sig och prata  om de själv då?!

Jag förstår inte varför?!

Det känns som jag förstört min allra bästa killkompis liv också =/ Men enligt han så är det inte mitt fel att det blivit som de har blivit för han.

Sen förstår jag inte varför människor som står mig nära, bara blir sur på mig och inte försöker hjälpa mig att komma på fötterna igen! Det hjälper ju inte att dem startar massa konflikter, för just nu klarar jag inte av de. För jag kan tyvärr inte tänka på vad jag säger nu, om jag blir irreterad,ledsen eller arg.

Men jag vet, att dem som verkligen ställer upp för mig och känner mig oavsätt hur bra/dåligt jag mår, dem finns alltid där. Blir inte sura/arga på mig nu när jag mår så dåligt.